Valt språk Svenska (Sweden)
Select language
Varukorgen är tom
Navigera
Hem
Om Psalmportalen och Kontakta oss
Författare och tonsättare
Hur hittar du psalmen? Hur kan du skriva ut?
Tips till psalmskaparen
Cookies

Vår kyrka vid hed och vall
(0370)
Textförfattare:
Appelqvist, Arne
 
Kompositör:
Murray, Bertil
 
Sättning:
Med melodi och ackordanalys
 
 
Tema:
Kyrkan
 
Abonnemang
Abonnemang:
Varkyrkavid.pdf
Augustimånen lyser över Österplana vall
och speglar sig i strömmarna vid Bratteforsens fall
Den ger åt kalkstensklevorna ett sällsamt ornament
med skuggor och reliefer över Bergets fundament
Ljuset flödar ymnigt över fuktäng, kärr och mad
Det strålar såsom änglars dräkt vid oxlarnas arkad
Forsens melodier rymmer dröm och elegi
Dess röst från det förflutna blir en rytmisk fantasi

Alvarsmarkens tunna jord får umbrafärgad ton
Den gömmer stolta minnen från den äldsta kristna tron
I kalkstensbrottens hällkar ryms dramatisk historik
men också mänskors drömmar om agapefylld mystik
Månen lyser stor och rund vid Oxelbackens tak
Augustis svala dimmor skimrar under stjärngemak
Himmelen står öppen mot oändlighetens rum
och sommarnattens svaga bris är helande och ljum

Vallen syns oss jadegrön, beströdd av rosensten
med flätverk, slingor, rankor som den var en liljesten
Till viloplats som drömmer skönt i salamandrars land
går toner ifrån kyrkan invid hedens norra rand
De ljuder som de kom ifrån en mäktig katedral,
från kyrkosal som fyllts utav den vackraste koral
Hela bygden lyser som den var en sommarpsalm
i harmoni med klangen ifrån kyrkoklockors malm

Med markens röda stenar står vår kyrka i förbund
Med styrka såsom stenens står den tryggt på kalkbergsgrund
Förbinder oss med Löftet, det som ger oss tro och hopp,
som skänktes oss en gång då det gudomliga blev kropp
En susning upp från Berget, från en skogklädd smultrondal,
ger röst åt det förflutna, känns förenande sakral
Den går till stenars rike genom öppen kyrkodörr
med hälsning till oss alla från det folk som levde förr

Som facklor som keruber tänt vid Livets helga led
så strålar det från kyrkan invid Österplana hed
Höstens grödor lutar tungt vid Örnekulla gård
De vajar skönt i takt med sommarpsalmernas ackord
Till åkern som i månens sken står böljande och ljus,
till slåtteräng på vallen invid Oxelbackens hus,
till Himlens spegel, blå som den var gjuten av metall,
går böner från vår kyrka som nu lyser som kristall