När solvarm asfalt möts av regnet, när sorl och brus blir symfoni, när gråt och skratt får nära vardagslivet, då är Du nära, du alltings Gud.

När något fint går sönder, brister, när svek och lögn blir trasigt liv, när nåd och kärlek tycks finnas blott för andra, då är Du nära, du nådens Gud.

När ord blir tomma, utan mening, när röster höjs men inget sägs, när tystnad råder mitt i ensamheten, då är Du nära, du ordets Gud.

När liv får levas, föda nytt liv, när skapelsen får Din gestalt, när ordets kärna blir till livets stjärna, då är Du nära, Gud, överallt.