Du lutar din kind

Du lutar din kind
mot barnets kind
och ammar honom stilla vid en doftande lind.
Den lilla i din famn,
Han bär Guds eget namn.
Men en dag så rycks han ifrån dig.

Du lutar din kind
mot barnets kind,
men mitt i all din glädje känns en isande vind.
Det dyraste du har
blir inte alltid kvar.
Nej, en dag så rycks han ifrån dig.

Du lutar din kind
mot sonens kind.
och kvider i din smärta som en skadskjuten hind.
Maria, du Guds mor,
din smärta är så stor
för barnet, som rycktes ifrån dig.

Du lutar din kind
mot sonens kind,
men änglarna, de spanar framför paradisgrind.
Nu närmar sig den tid
då himlen öppnas vid
av barnet, som rycktes ifrån dig.