Abraham blickar i vädjan mot himlen

Abraham blickar i vädjan mot himlen,
söker den mening han inte kan se.
Inte förstår han att tvekan och tvivel
också är gåvor som Gud ville ge.

Hur ska han leva med smärtan som bränner?
Ångesten hörs i hans åldrade röst.
Inför den vanmakt, som Abraham känner
djupt i sitt innersta, finns ingen tröst.

Ändå finns någon, som delar hans smärta,
någon som gör hans förtvivlan till sin.
Abraham möter Guds blödande hjärta,
sluts i den lidande kärleken in.