I väntan på det liv jag fick
så fanns jag i Din ömma blick,
en knopp på väg att brista.
Mitt liv var inte dolt för Dig,
Du längtade, Du ville mig
och tände livets gnista.

I mörkret väver Du min kropp,
och formar fram mitt blodomlopp,
Du borrar, smeker, bänder.
Oändligt varsamt skapas jag.
Du flätar livet, dag för dag,
med mjuka, starka händer.

De tankar som Ditt hjärta bär
är fler än jag kan räkna här.
Du följer mig så nära
och stannar hos mig när jag dör.
Låt allt jag är och allt jag gör
få formas till Din ära.