När du vandrar ensam och liten
På jorden som är ditt hem
Du känner dig utnött och sliten
Tillhör varken Vi eller Dem
När ensamhet tynger din skuldra
Du vet varken ut eller in
Det finns ingen mening med något
Varför finns jag ens till?

Lyft upp din blick, sträck på din kropp
För Gud har gett oss alla hopp
En chans att få va en del av nåt mer
Som varken du eller jag ser
En gren på en vinstock, en ros på en kvist
En del av nåt större som räcker till sist
”Bli kvar i min kärlek” är ordet vi får
En chans att få vara i det som består

Så släpp din oro, låt tro
med värme och kärlek få gro
Det finns en mening med att just du är du
Ta vara på gåvan, lev här och nu
Vi är alla en del av en livssymfoni
Som toner och ord skapar mening i
Vi leds av en Gud som är kärlek i allt
Även när stormen blåser kallt

Lyft upp din blick, sträck på din kropp…