1. Gud är född i nattens grotta
och vår sång går dit med dem,
som i tidig juldagsotta
söker mänskans rätta hem.
Verklighet i världens dröm,
fasthet mitt i tidens ström.

2. Gud har ifrån änglavärlden
stigit i vår vardag ut,
och i trofasthet han är den
trogen intill tidens slut.
Därför finns det hopp om frid
mitt i världens orostid.

3. Glädje, lycka, ljus han hade
i sin himmels höga höjd,
ändå som ett barn han lade
sig i krubban, helt förnöjd.
Brodershjärtat honom drev,
när ett barn för oss han blev.

4. Låt oss söka, låt oss finna
Faderns stora ödmjukhet.
Låt oss söka för att vinna
tro på Sonens trofasthet.
Denna morgon är den stund
Gud förvandlar hjärtats grund.

5. Krubbans barn idag vill reda
sig i hjärtats djup ett bo
och från själens inre breda
ut sitt rikes hopp och tro.
Världens tömmar i hans hand
strama styr mot glädjens land.