Jag såg mig om,
det var vid middagstid,
jag ville vandra ensam, det är sant.
Men när jag kom,
satt någon där bredvid,
en främling väntade på mig vid källans kant.
Hans ögon sökte mig,
och han såg rakt igenom allt jag bar.
Han talade med mig,
och han behövde inte fråga vem jag var.
Så bad han mig
om vatten till mitt krus.
Hur kunde han förnedra sig till det?
Ett narrspel? Nej,
hans röst var klar och ljus,
som bars den av oändligt stor barmhärtighet.
Hans ögon sökte mig,
och han såg rakt igenom allt jag bar.
Han talade med mig,
och han behövde inte fråga vem jag var.
Kom med och se,
och pröva vem han är.
Är han Messias som vi väntat på?
Vad vill han ge?
Han säger att han bär
på vatten för den törstande. Jag längtar så.
Hans ögon söker mig,
och han ser rakt igenom allt jag bär.
Nu talar han med mig,
och han behöver inte fråga vem jag är.