En dag, en underbar, med sol,
då gick en bonde ut
och sådde rikt på sina fält,
tills säden tagit slut.
Då drack han ur sitt vattenkrus
och tog ett glädjesprång,
belåten med sitt goda verk,
gick hemåt under sång.
Men dagen vände sig i natt.
Då smög en ovän dit
och sådde arga tistelfrön
på varje åkerbit.
Och så, när sådden vuxit upp
kom tjänarna och sa:
Det växer ogräs överallt.
Var inte säden bra?
En fiende har gjort det här,
sa bonden, fylld av sorg.
Här är så lätt att ta sig in,
vårt hem är ingen borg.
Men om ni börjar rensa nu
kan säden bli förstörd,
så låt det växa, alltihop,
tills det är dags för skörd.
För då är skiljetiden här,
det onda rensas bort.
De dagar det fått härja fritt
är över inom kort.
När ogräs växer överallt,
är hoppet som vi har,
att tistlar brinner upp till slut
men vetet får bli kvar.
En dag, en underbar, med sol,
går bonden åter ut
och samlar in sin goda skörd
till glädje utan slut,
till glädje utan slut.