Liksom slånet, i sin skira blomning
väcker oss ur djupa vintersömnen,
lyser du, Maria medan barnet
växer i ditt sköte, gudabarnet.

Se, hur slånets druvor alltmer blånar
medan sommarn´ djupnar i sin mognad.
Du bär fram din livsfrukt, o Maria,
ammar, älskar Sonen, mor Maria.

Liksom frosten griper allt omkring sig;
lämnar bären blanka, svarta, frusna,
kramar döden glädjen ur ditt hjärta,
tvingar blod och vatten ur Hans hjärta.

Men när Fadern andas över jorden,
gryr en vår på nytt och slånet knoppas.
Kristus steg ur graven – Han är livet!
Sonen som du bar; det sanna livet.

Så får vi som lever i Hans löfte,
bära blom och ständigt nya frukter.
Årets lopp är grundat i Hans kärlek.
Död och liv omsluts av Kristi kärlek.