1
Du ser mig när jag inte längre tror
att livet är en plats där jag får rum.
Den längtan som i vilsenheten bor
den känner du, fast jag är tyst och stum.

2
Här finns den plats där jag kan andas ut.
Jag sätter mig vid källan, söker tröst.
Du lyssnar när jag talar som förut,
och orden börjar flöda ur mitt bröst.

3
Det är så bra att jag kan vara kvar
och inte måste veta vad jag vill.
Du ser att det tar tid att finna svar
och väntar när jag söker, finns intill.